Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
o|vän·skap·en●det att vara ovän(ner)
Nolldet var hela tiden kiv och ovänskap mellan syskonende försonades efter flera år av ovänskapovänskap (med ngn), ovänskap (mellan ngra)sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ovinskaper