Svensk ordbok 2009, webbversion

overkill [åo´verkiläv.-kil´] substantiv, ingen böjning, n-genus over|­kill●resurser eller åt­gärder ut­över de nöd­vändiga för att upp­nå visst mål mil.samh.vissa kriminella eldar upp sin bil för att ut­plåna spår av DNA, men enligt polisen är det overkill○spec. (och urspr.)militära resurser (hos super­makterna) som är till­räckliga för att förinta mänskligheten flera gånger om overkill-kapacitetsedan 1991av eng. overkill med samma betydelse, av over ’över’ och kill ’döda; dödande’