Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
o|van·lig·het·en●det att vara ovanlig
Nollföreteelsens ovanlighet gör den extra intressant att studera närmare○särsk. (i vissa uttryck) om ovanlig händelse e.d.stöld av mobiltelefoner är ingen ovanlighetdet hör till ovanligheterna att en sådan film når landsortenför ovanlighet(en)s skullseskull
sedan 1649