Svensk ordbok 2009, webbversion

o`vanlighet substantiv ~en ~er o|­van·lig·het·en●det att vara o­vanlig Nollföre­teelsens ovanlighet gör den extra intressant att studera närmare○särsk. (i vissa ut­tryck) om o­vanlig händelse e.d.stöld av mobil­telefoner är ingen ovanlighetdet hör till ovanligheterna att en så­dan film når lands­ortenför ovanlighet(en)s skullseskull sedan 1649