Svensk ordbok 2009, webbversion

o`tålig adjektiv ~t o|­tål·ig●som blir irriterad av (lång­varig) på­frestning t.ex. väntan admin.psykol.när hon inte hade kommit efter en halv­timme började han bli otålig○äv. om handling e.d.modern gav honom en otålig blick när han stakade sig○äv. mer positivtivrig hon var otålig att börja arbeta i­genotålig (på ngn), otålig (över ngt/att+V/SATS)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. otholliker