Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ottor
ott·an●tidpunkt under dygnet när natten börjar övergå i morgon
tid.svinottade var uppe i ottan för att vittja garnen○i sammansättn. äv. om gudstjänst vid denna tidjulotta(i) ottansedan slutet av 1200-talet (i sammansättn.)Westgöta-Lagenfornsv. otta; gemens. germ. ord, avlägset besl. med natt