Svensk ordbok 2009, webbversion
[-lå´g]
substantiv ~en ~er
oto·log·en●specialist på otologi
med.yrk.○ngn gång äv. om motsvarande institution e.d.i best. f. sing.
hon arbetar på otologensedan 1912till grek. ou´s ’öra’ och log´os ’(en) lära’; jfr otit