Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
ingen böjning, n-genus
o|tidtid.i otidvid felaktig eller olämplig tidpunkt
han hade för vana att i otid snyta sig högljutt
i tid och otidsetid 2
sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. otidh