Svensk ordbok 2009, webbversion

o`tid substantiv, ingen böjning, n-genus o|­tidtid.i otidvid felaktig eller o­lämplig tid­punkt​ han hade för vana att i o­tid snyta sig hög­ljutt i tid och otidsetid 2 sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. otidh