Svensk ordbok 2009, webbversion

o`sämja substantiv ~n o|­sämj·an●(lindrig) o­vänskap komm.det rådde osämja mellan grannarna i upp­gångenosämja (med ngn), osämja (mellan ngra)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. osämia