Svensk ordbok 2009, webbversion

os`tron substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ostr·on·et●en stor mussla med skiktat, o­jämnt, grå­vitt skal och stark tillslutningsförmåga ofta förtärd rå som delikatess kokk.psykol.zool.ostronfiskefira med ostron och champagne○ibl. bildligt om tyst el. hemlighets­full personJFRcohyponymmussla en diplomat som var sluten som ett ostronsedan 1618äldre ostra, plur. ostron; via lat. av grek. os´treon ’mussla; ostron’