Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ostr·on·et●en stor mussla med skiktat, ojämnt, gråvitt skal och stark tillslutningsförmåga
ofta förtärd rå som delikatess
kokk.psykol.zool.ostronfiskefira med ostron och champagne○ibl. bildligt om tyst el. hemlighetsfull personJFRcohyponymmussla
en diplomat som var sluten som ett ostronsedan 1618äldre ostra, plur. ostron; via lat. av grek. os´treon ’mussla; ostron’