Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
ostrac·ism·en●bestraffa med ostracism
samh.historieskrivaren Thukydides drabbades av ostracism 443 f.Kr.ostracism (av ngn)sedan 1734av grek. ostrakismos´ med samma betydelse, till os´trakon ’musselskal; lerskärva (att skriva på, t.ex. namn)’; jfr ostron