Svensk ordbok 2009, webbversion
[-i´vel.ås´-]
adjektiv ~t
ostent·at·iv●avsiktligt framhävd
för att antyda ngt el. för att väcka uppseende e.d.
komm.JFRcohyponymdemonstrativ 1
värden tittade ostentativt på klockan (adv.)sedan 1891till lat. ostenta´re ’hålla fram, visa; skryta med’