Svensk ordbok 2009, webbversion

ostentativ [-i´vel.ås´-] adjektiv ~t ostent·at·iv●av­siktligt fram­hävd för att an­tyda ngt el. för att väcka upp­seende e.d. komm.JFRcohyponymdemonstrativ 1 värden tittade ostentativt på klockan (adv.)sedan 1891till lat. ostenta´re ’hålla fram, visa; skryta med’