Svensk ordbok 2009, webbversion

oscillera [å∫ile´raljust sj-ljud] verb ~de ~t oscill·er·ar●snabbt växla i riktning eller styrka vanligen med korta svängningar särsk. fys.fys.JFRcohyponymdarracohyponymvibrera 1 oscillerande ljusoscillerande spänning○äv. bildligthan oscillerade mellan upp­rymdhet och ned­stämdhetoscillera (mellan ngra)sedan 1752av lat. oscilla´re ’gunga; göra svängningar’ Subst.:vbid1-271825oscillerande, vbid2-271825oscillering; oscillation