Svensk ordbok 2009, webbversion
[å∫ile´raljust sj-ljud]
verb ~de ~t
oscill·er·ar●snabbt växla i riktning eller styrka
vanligen med korta svängningar
särsk. fys.fys.JFRcohyponymdarracohyponymvibrera 1
oscillerande ljusoscillerande spänning○äv. bildligthan oscillerade mellan upprymdhet och nedstämdhetoscillera (mellan ngra)sedan 1752av lat. oscilla´re ’gunga; göra svängningar’
Subst.:vbid1-271825oscillerande,
vbid2-271825oscillering;
oscillation