Svensk ordbok 2009, webbversion
oryx
[å´-]
substantiv ~en ~er
oryx·en●typ av antilop med långa, svagt böjda, bakåtriktade horn och distinkta teckningar
bl.a. i ansiktet; förekommande i Afrika och Arabien
zool.sedan 1914av grek. or´yx ’spetsigt järn; (en) hacka; oryxantilop’