Svensk ordbok 2009, webbversion

oryx [å´-] substantiv ~en ~er oryx·en●typ av antilop med långa, svagt böjda, bakåt­riktade horn och distinkta teckningar bl.a. i an­siktet; före­kommande i Afrika och Arabien zool.sedan 1914av grek. or´yx ’spetsigt järn; (en) hacka; oryx­antilop’