Svensk ordbok 2009, webbversion
ort
`
sten
substantiv
~en
ort|sten·en
●
hårt lager nära markytan
främst i sand- el. moränjordar
geol.
sedan 1832
av ty.
Ortstein
med samma betydelse; förledet ev. ur fornsaxiska
arut
’jord(stycke)’