Svensk ordbok 2009, webbversion
ortocerati
´
t
substantiv
~en ~er
orto·cer·at·it·en
●
ofta plur.
(fossil av) utdöda bläckfiskar
förekommande i vissa typer av kalksten
geol.
sedan 1747
bildn. till grek.
orthos
´
’rät’ och
ker
´
as
’horn’