Svensk ordbok 2009, webbversion

o`roa verb ~de ~t o|­ro·ar●orsaka o­ro hos ngn psykol.de ville inte oroa modern, så de talade inte om att han inte hade kommit hemen oroande ut­veckling på arbets­marknadenoroa ngnsedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. o­roa Subst.:vbid1-271355oroande