Svensk ordbok 2009, webbversion
o`roa
verb ~de ~t
o|ro·ar●orsaka oro hos
ngn
psykol.de ville inte oroa modern, så de talade inte om att han inte hade kommit hemen oroande utveckling på arbetsmarknadenoroa ngnsedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. oroa
Subst.:vbid1-271355oroande