Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
orna·ment·ik·en●utsmyckningskonst som arbetar med ornament
arkit.konstvet.○äv. konkretmålningens graciösa ornamentik○äv. om smärre musikaliska utsmyckningar med uppgift att göra en melodi rörligare och intensivareföre år 1800 tillämpades ofta improviserad ornamentiksedan ca 1870