Svensk ordbok 2009, webbversion

or`mtunga substantiv ~n ormtungor orm|­tung·an1tunga hos orm komm.zool.○äv. bildligt, spec.smal, i spetsen kluven tunga ○spec. äv.(person med) benägenhet att smäda och förtala alla var rädda för hennes ormtungasedan 15412en växt med toppställt ax Nollsedan 1638