Svensk ordbok 2009, webbversion
or`mtunga
substantiv ~n ormtungor
orm|tung·an1tunga hos orm
komm.zool.○äv. bildligt, spec.smal, i spetsen kluven tunga
○spec. äv.(person med) benägenhet att smäda och förtala
alla var rädda för hennes ormtungasedan 15412en växt med toppställt ax
Nollsedan 1638