Svensk ordbok 2009, webbversion

or`mtjusare substantiv ~n äv. vard. ormtjusarn, plur. ~, best. plur. ormtjusarna orm|­tjus·ar·en●person som tämjer och före­visar ormar och ofta låter dem ut­föra konster till flöjt­spel; urspr. i Indien scen.yrk.ormtjusare, gycklare och akrobatersedan 1684