Svensk ordbok 2009, webbversion

or`ma verb ~de ~t orm·ar●ofta refl. förflytta sig ut­efter under­laget med slingrande rörelser NollJFRcohyponymåla ○äv. i fråga om liknande rörelse utan förflyttninghon ormade med höfterna i dansen○äv. om eg. o­rörliga före­teelser som tycks slingra sig e.d.vägen ormade sig upp­för bergetorma (med ngt), orma (sig) (ngnstans)sedan 1788Subst.:vbid1-271178ormande, vbid2-271178ormning