Svensk ordbok 2009, webbversion
[-kes´-]
substantiv ~n orkestrar
ork·estr·ar●(större) organiserad grupp musiker som spelar tillsammans
oftast under ledning av en dirigent
musikyrk.dansorkesterjazzorkestersymfoniorkesterhan spelar klarinett i en orkesterorkestern spelade upp till dansett verk för soli, kör och orkestersedan 1701av grek. orkhe´stra ’plats för kören mellan scenen och åskådarbänkarna’, till orkhei´sthai ’dansa’; jfr orkestik