Svensk ordbok 2009, webbversion

orkester [-kes´-] substantiv ~n orkestrar ork·estr·ar●(större) organiserad grupp musiker som spelar till­sammans oftast under ledning av en dirigent musikyrk.dansorkesterjazzorkestersymfoniorkesterhan spelar klarinett i en orkesterorkestern spelade upp till dansett verk för soli, kör och orkestersedan 1701av grek. orkhe´stra ’plats för kören mellan scenen och åskådar­bänkarna’, till orkhei´sthai ’dansa’; jfr orkestik