Svensk ordbok 2009, webbversion

oriflamme [-flam´] substantiv ~n [-flam´en] ori·flamm·en●röd fana med gyllene stjärnor anv. i krig av de medel­tida franska kungarna histor.Nollsedan 1813via fra. av medeltidslat. auriflamm´a ’guldlåga’; jfr 1flamma Högt där Alpen lyfte kammen klang det: – ”Kom! Med kung Karl och Oriflammen! Emot Rom!”Frans G. Bengtsson, En ballad om franske kungens spelmän (i Tärningkast, 1923)