Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
orient·er·ings|punkt·en●ställe i terrängen vars exakta position är känd
och alltså kan användas för bestämning av den egna positionen
rum.de trevade i dimman och försökte hitta orienteringspunkter○äv. abstraktnågra viktiga orienteringspunkter i Sveriges historiasedan 1896