Svensk ordbok 2009, webbversion

oriente`ringspunkt substantiv ~en ~er orient·er·ings|­punkt·en●ställe i terrängen vars exakta position är känd och allt­så kan an­vändas för bestämning av den egna positionen rum.de trevade i dimman och försökte hitta orienteringspunkter○äv. abstraktnågra viktiga orienteringspunkter i Sveriges historiasedan 1896