Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
org·an·is·at·ör·en●person som (yrkesmässigt) organiserar ngt
samh.yrk.NN, segervalets organisatörkonferensens organisatör○äv.person som har (god) förmåga att organisera
en skicklig organisatör(ngts) organisatör, organisatör (av ngt)sedan 1840av fra. organisateur med samma betydelse; till organisera