Svensk ordbok 2009, webbversion
o
`
resonlig
adjektiv
~t
o|res·on·lig
●
oemottaglig för förnuftsskäl
admin.
psykol.
när han råkade i affekt, var han helt oresonlig
○
äv. om handling e.d.
en oresonlig vrede
sedan 1842