Svensk ordbok 2009, webbversion

o`rena verb ~de ~t o|­ren·ar●ofta perf. part. göra oren hyg.orenat avlopps­vattenmånga hav hotas av orenade ut­släpp från städer, industri och jord­bruk○spec.urinera han fick böta för att ha orenat i port­gången○äv. bildligt, särsk. i religiösa och moraliska samman­hangsom förnekare an­sågs han orena den heliga platsen med sin blotta när­varoorena (ngt), orena (ngnstans)sedan 1541Subst.:vbid1-270744orenande