Svensk ordbok 2009, webbversion

o`redlighet substantiv ~en ~er o|­red·lig·het·en●det att vara o­redlig psykol.○ofta om o­redlig handling, särsk. (i juridiska samman­hang) i form av till­grepp av annans egendom på annat sätt än genom stöldoredlighetsbrottsedan ca 1620