Svensk ordbok 2009, webbversion
[å`rd-]
substantiv ~en ~er
ordn·ings|vakt·en●person som (yrkesmässigt) övervakar andra personers uppförande på privat mark
ofta i samband med större arrangemang
admin.samh.yrk.JFRcohyponympolis 2cohyponymutkastare 1
en ordningsvakt i folkparkenförordnande som ordningsvakt med polismans befogenhet○äv. om en grupp av ordningsvaktersedan 1881