Svensk ordbok 2009, webbversion
orangutang
[oraŋgutaŋ´]
substantiv ~en ~er
orangut·ang·en●en människoapa som har utdraget nosparti, långa armar och lång, gråröd päls
och som lever uppe i träden i Borneos och Sumatras regnskogar
zool.sedan 1667av malajiska orang ’människa’ och hutan ’djungel’