Svensk ordbok 2009, webbversion

orangutang [oraŋgutaŋ´] substantiv ~en ~er orangut·ang·en●en människo­apa som har ut­draget nos­parti, långa armar och lång, gråröd päls och som lever uppe i träden i Borneos och Sumatras regn­skogar zool.sedan 1667av malajiska orang ’människa’ och hutan ’djungel’