Svensk ordbok 2009, webbversion

o´nus substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en onus·et●på­laga i form av skatt el. förpliktelse ngt åld.samh.fastighets­ägares skyldighet att hålla trottoaren ren är ett onussedan 1669av lat. on´us ’börda’