Svensk ordbok 2009, webbversion
[ånk´-]
substantiv ~n onklar
onkl·ar●farbror eller morbror
särsk. vid beskrivning av utländska förh.släkt.yrk.onkel NNngns onkel, onkel till ngnsedan 1796av ty. Onkel, fra. oncle ’farbror; morbror’; av lat. avun´culus ’morbror’
Onkel Toms stuga.Svensk titel på roman av Harriet Beecher-Stowe (1852), med tendens mot slaveriet