Svensk ordbok 2009, webbversion

o`möjlig adjektiv ~t o|­möj·lig●som inte låter sig göras eller som inte kan komma i fråga i visst samman­hang admin.JFRcohyponymogörlig det var stört omöjligt att komma till tals med honomknoparna var omöjliga att lösahon ställdes in­för omöjliga av­görandendet var omöjligt att hitta saxen○äv. om personsom inte kan över­talas att ut­föra ngt e.d. han brukar aldrig vara omöjlig○äv.mycket svår JFRcohyponymohållbar en omöjlig frågatrafik­situationen i centrum har blivit omöjligomöjlig (för ngn) (att+V)sedan 1385Klosterläsningfornsv. omögheliker