Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
o|möj·lig●som inte låter sig göras eller som inte kan komma i fråga
i visst sammanhang
admin.JFRcohyponymogörlig
det var stört omöjligt att komma till tals med honomknoparna var omöjliga att lösahon ställdes inför omöjliga avgörandendet var omöjligt att hitta saxen○äv. om personsom inte kan övertalas
att utföra ngt e.d.
han brukar aldrig vara omöjlig○äv.mycket svår
JFRcohyponymohållbar
en omöjlig frågatrafiksituationen i centrum har blivit omöjligomöjlig (för ngn) (att+V)sedan 1385Klosterläsningfornsv. omögheliker