Svensk ordbok 2009, webbversion

omvändelse [åm`-] substantiv ~n ~r om|­vänd·els·en●till­ägnelse eller byte av över­tygelse särsk. betr. religiös el. politisk lära relig.JFRcohyponymfrälsning hans omvändelse till kommunismenomvändelse (av ngn) (till ngt)en omvändelse under galgen en på­tvingad (och föga över­tygande) om­vändelse eller sinnes­ändring​ reform­förslaget är väl­kommet men har kritiserats för att vara en om­vändelse under galgen sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. umvändilse