Svensk ordbok 2009, webbversion
[åm`-]
verb omvände omvänt, pres. omvänder
om|vänd·er●förmå (ngn) att gå över till annan tro eller lära
relig.han omvändes till kristendomen○äv. utvidgatomvända kriminella till laglydiga individeromvända ngn (till ngt)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. umvända, även ’vända åt ett annat håll’
Subst.:vbid1-269087omvändande,
omvändning;
omvändelse