Svensk ordbok 2009, webbversion

omvälva [åm`-] verb omvälvde omvälvt, pres. omvälver om|­välv·er●vanligen pres. part. (på kort tid) full­ständigt förändra vanligen utan våld; med avs. på system av ngt slag samh.JFRcohyponymrevolutioneracohyponymomstörtacohyponymomvandla it har börjat omvälva hela musik­branschenresan till Peru var en omvälvande upp­levelseomvälva ngtsedan 1750Subst.:vbid1-269079omvälvande, omvälvning