Svensk ordbok 2009, webbversion

omväg [åm`-] substantiv ~en ~ar om|­väg·en●väg som inte är den kortaste till visst mål trafik.på grund av väg­arbetena fick de köra en omväg○äv. bildligthan fick höra sanningen på omvägar(på) omvägar, en omväg (via/över ngt) (till ngt)sedan 1723av ty. Umweg med samma betydelse