Svensk ordbok 2009, webbversion
omväg
[åm`-]
substantiv ~en ~ar
om|väg·en●väg som inte är den kortaste
till visst mål
trafik.på grund av vägarbetena fick de köra en omväg○äv. bildligthan fick höra sanningen på omvägar(på) omvägar, en omväg (via/över ngt) (till ngt)sedan 1723av ty. Umweg med samma betydelse