Svensk ordbok 2009, webbversion
omvittna
[åm`-]
verb ~de ~t
om|vittn·ar●styrka riktighet av
påstående e.d.; vanligen på grundval av egen erfarenhet
komm.JFRcohyponymvittna 1cohyponymintyga
han är hederlig, det kan jag omvittnaett omvittnat trevligt sjukhusomvittna ngt/SATSsedan 1806Subst.:vbid1-269060omvittnande