Svensk ordbok 2009, webbversion

omvittna [åm`-] verb ~de ~t om|­vittn·ar●styrka riktighet av på­stående e.d.; vanligen på grund­val av egen erfarenhet komm.JFRcohyponymvittna 1cohyponymintyga han är hederlig, det kan jag omvittnaett omvittnat trevligt sjuk­husomvittna ngt/SATSsedan 1806Subst.:vbid1-269060omvittnande