Svensk ordbok 2009, webbversion
omsvärma
[åm`-]
verb ~de ~t
om|svärm·ar●ofta perf. part.
svärma omkring
ngn/ngt
sociol.lyktan blev omedelbart omsvärmad av tusentals myggor○ofta bildligt om (många) uppvaktande beundrareen omsvärmad skönhetomsvärma ngn/ngtsedan 1805Subst.:vbid1-268880omsvärmande