Svensk ordbok 2009, webbversion

omsvärma [åm`-] verb ~de ~t om|­svärm·ar●ofta perf. part. svärma om­kring ngn/ngt sociol.lyktan blev o­medelbart omsvärmad av tusen­tals myggor○ofta bildligt om (många) upp­vaktande beundrareen omsvärmad skönhetomsvärma ngn/ngtsedan 1805Subst.:vbid1-268880omsvärmande