Svensk ordbok 2009, webbversion
[åm`-]
verb ~de ~t
om|plant·er·ar●ofta lös förb., seplantera om
plantera i ny jord
jordbr.samh.○ofta bildligtöverföra till nytt sammanhang
el. ny miljö etc.
man har tagit en fransk komedi och omplanterat den till svensk miljöomplantera ngt (ngnstans)sedan 1642Subst.:vbid1-872254omplanterande,
vbid2-872254omplantering