Svensk ordbok 2009, webbversion

omplantera [åm`-] verb ~de ~t om|­plant·er·ar●ofta lös förb., seplantera om plantera i ny jord jordbr.samh.○ofta bildligtöver­föra till nytt samman­hang el. ny miljö etc. man har tagit en fransk komedi och omplanterat den till svensk miljöomplantera ngt (ngnstans)sedan 1642Subst.:vbid1-872254omplanterande, vbid2-872254omplantering