Svensk ordbok 2009, webbversion

omplacera [åm`-] verb ~de ~t om|­plac·er·ar●äv. lös förb., jfrplacera om placera på annan plats särsk. i fråga om tjänst el. arbets­uppgift Nollden o­bekväme verks­chefen blev omplaceradomplacera ngn/ngtsedan 1885Subst.:vbid1-268412omplacerande, vbid2-268412omplacering