Svensk ordbok 2009, webbversion
[åm`-]
verb ~de ~t
om|plac·er·ar●äv. lös förb., jfrplacera om
placera på annan plats
särsk. i fråga om tjänst el. arbetsuppgift
Nollden obekväme verkschefen blev omplaceradomplacera ngn/ngtsedan 1885Subst.:vbid1-268412omplacerande,
vbid2-268412omplacering