Svensk ordbok 2009, webbversion

ommöblera [åm`-] verb ~de ~t om|­möbl·er·ar●ofta lös förb., semöblera om ersätta möbler i (ett rum) med an­dra möbler kläd.○ofta bildligtefter de senaste förlusterna har laget ommöblerats kraftigtommöblera (ngt) (till ngt)sedan 1791Subst.:vbid1-268317ommöblerande, vbid2-268317ommöblering