Svensk ordbok 2009, webbversion

omljud [åm`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en om|­ljud·et●vokalförändring genom in­verkan från en (tidigare existerande) före­gående eller efter­följande vokal särsk. i o­lika böjnings­former av äldre subst. och adj. språkvet.JFRcohyponymavljud omljudsvokalväxlingen mellan ”a” och ”ä” i ”man” och ”män” är ett exempel på omljudsedan 1850efter ty. Umlaut med samma betydelse