Svensk ordbok 2009, webbversion

omkomma [åm`-] verb omkom omkommit omkommen omkomna, pres. omkommer om|­komm·er●dö genom olycks­händelse el. på annat våldsamt sätt, t.ex. i krig NollSYN.synonymförolyckas hon omkom i en trafik­olyckaomkomma (i ngt)sedan 1544av lågty. ummekommen med samma betydelse; jfr ty. ums Leben kommen ’förlora livet’ Subst.:vbid1-268132omkommande