Svensk ordbok 2009, webbversion
[åm`-]
verb omkom omkommit omkommen omkomna, pres. omkommer
om|komm·er●dö genom olyckshändelse
el. på annat våldsamt sätt, t.ex. i krig
NollSYN.synonymförolyckas
hon omkom i en trafikolyckaomkomma (i ngt)sedan 1544av lågty. ummekommen med samma betydelse; jfr ty. ums Leben kommen ’förlora livet’
Subst.:vbid1-268132omkommande