Svensk ordbok 2009, webbversion

omhän`derta äv. åld. omhän`dertagaomhän`dertaga verb omhändertog omhändertagit omhändertagen omhändertagna, pres. omhändertar äv. åld. omhändertager om·händ·er|­tag·it●äv. lös förb. i formenta om hand ta hand om ngn el. ngt; spec. i sam­band med myndighetsingripande samh.barnen miss­handlades av fadern och måste omhändertasspill­oljan måste omhändertas○spec. äv.gripa en svårt berusad man omhändertogs på torgetomhänderta ngn/ngtsedan 1868Subst.:vbid1-268012omhändertagande, vbid2-268012omhändertagning