Svensk ordbok 2009, webbversion
äv. åld.
omhän`dertagaomhän`dertaga
verb omhändertog omhändertagit omhändertagen omhändertagna, pres. omhändertar äv. åld. omhändertager
om·händ·er|tag·it●äv. lös förb. i formenta om hand
ta hand om
ngn el. ngt; spec. i samband med myndighetsingripande
samh.barnen misshandlades av fadern och måste omhändertasspilloljan måste omhändertas○spec. äv.gripa
en svårt berusad man omhändertogs på torgetomhänderta ngn/ngtsedan 1868Subst.:vbid1-268012omhändertagande,
vbid2-268012omhändertagning