Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
omhän`derhavaomhän`derhava
verb omhänderhade omhänderhaft, pres. omhänderhar äv. åld. omhänderhaver
om·händ·er|har, om·händ·er|hav·er●ha hand om (och ansvaret för)
formellt; särsk. i jur. sammanhangjur.komm.pol.den delägare som omhänderhar dödsboetomhänderha ngtsedan 1687Subst.:vbid1-268008omhänderhavande