Svensk ordbok 2009, webbversion

omhän`derha äv. omhän`derhavaomhän`derhava verb omhänderhade omhänderhaft, pres. omhänderhar äv. åld. omhänderhaver om·händ·er|­har, om·händ·er|­hav·er●ha hand om (och an­svaret för) formellt; särsk. i jur. samman­hangjur.komm.pol.den del­ägare som omhänderhar döds­boetomhänderha ngtsedan 1687Subst.:vbid1-268008omhänderhavande