Svensk ordbok 2009, webbversion
[åm`-]
substantiv ~en ~ar
om|famn·ing·en●det att omfamna ngn
vanligen för att visa ömhet
komm.SYN.synonym1kram
försiktigt lösgjorde hon sig ur barnets omfamning○ibl. med tanke på sexualakttavlan föreställde två nakna kroppar i en omfamningen omfamning (av ngn/ngt)sedan 1839