Svensk ordbok 2009, webbversion

omfamna [åm`-] verb ~de ~t om|­famn·ar●trycka (ngn) mot den egna kroppen med hjälp av armarna vanligen för att visa ömhet komm.SYN.synonymkrama 1 syskonen omfamnade var­andra en sista gång på flyg­platsenomfamna ngn/ngtsedan ca 1385Klosterläsningfornsv. umfämna Subst.:vbid1-267827omfamnande, omfamning