Svensk ordbok 2009, webbversion
[åm`-]
verb ~de ~t
om|famn·ar●trycka (ngn) mot den egna kroppen med hjälp av armarna
vanligen för att visa ömhet
komm.SYN.synonymkrama 1
syskonen omfamnade varandra en sista gång på flygplatsenomfamna ngn/ngtsedan ca 1385Klosterläsningfornsv. umfämna
Subst.:vbid1-267827omfamnande,
omfamning