Svensk ordbok 2009, webbversion

ombryta [åm`-] verb ombröt ombrutit ombruten ombrutna, pres. ombryter om|­bryt·er●äv. lös förb., sebryta om ordna (i spalter) satt text till sidor bok.ett ombrutet korrekturombryta ngtsedan 1651efter ty. umbrechen med samma betydelse; till bryta Subst.:vbid1-267626ombrytande, vbid2-267626ombrytning