Svensk ordbok 2009, webbversion
ombryta
[åm`-]
verb ombröt ombrutit ombruten ombrutna, pres. ombryter
om|bryt·er●äv. lös förb., sebryta om
ordna (i spalter) satt text till sidor
bok.ett ombrutet korrekturombryta ngtsedan 1651efter ty. umbrechen med samma betydelse; till bryta
Subst.:vbid1-267626ombrytande,
vbid2-267626ombrytning