Svensk ordbok 2009, webbversion
o`lycksbroder
substantiv ~n olycksbröder
o·lycks|brodern●pojke eller man som befinner sig i samma olyckliga situation som en annan person
sociol.yrk.den nyanlände fången försökte muntra upp sina olycksbröderngns olycksbroder, olycksbroder till ngn, ngra är olycksbrödersedan 1850