Svensk ordbok 2009, webbversion

o`lycksbarn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en o·lycks|­barn·et1person (vanligen barn) som ofta (o­frivilligt) ställer till o­lycka psykol.yrk.JFRcohyponymsorgebarncohyponymolycksfågel han har all­tid varit ett olycksbarn och nu senast råkade han sätta eld på köks­gardinensedan 17762person som upp­lever mycket o­lycka psykol.yrk.sedan 1855Samhällets olycksbarn.Svensk titel på roman av Victor Hugo (1862)