Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
o·lycks|barn·et1person (vanligen barn) som ofta (ofrivilligt) ställer till olycka
psykol.yrk.JFRcohyponymsorgebarncohyponymolycksfågel
han har alltid varit ett olycksbarn och nu senast råkade han sätta eld på köksgardinensedan 17762person som upplever mycket olycka
psykol.yrk.sedan 1855Samhällets olycksbarn.Svensk titel på roman av Victor Hugo (1862)